Gripenbergs BK - Örserums IK

Och där kom den. En perfekt matchdag. Ett riktigt smultronställe för nostalgi och fotbollssjälen. Vart annars skulle man hitta den än i idrottnostalgikerns himmelrike. Småland.

---

Serie: Div 6 JKPG Norra

Väder: +16, solnedgång och mygg i luften. Nästan perfekt. 4/5

Gubbkepsar: Ca 50 st betalande. För en stad med 300 invånare och ett fotbollslag i Div 6 var detta över förväntan. 50 stycken betalande + 20 småbarn. 5/5

Korv m Bröd: Korv fanns det gott om, bra fik och bra priser. 4/5

Snoddas: Varken speaker eller musik. Går dock inte att kräva. 0/5

Stämning: 5/5

Under långhelgen lös solen i hela Sverige, själv åkte man ner till sommarstugan i Smålands allra djupaste skogar för att finna lugn. Men mitt ibland träden dyker idén upp, "gå på fotboll". Men idén dör ganska snart då ingen av de lokala lagen verkar vilja spela fredagsmatcher.

Sedan som en blixt från klar himmel ser vi att Örserums IK, ett lokalt lag, ska spela bortamatch mot Gripenbergs BK. På Smévallen. Vart ligger det? Vi frågar släktingar, ingen vet. Vi kollar GPS:n, finns inte inlagd där heller. Tillslut få vi en adress och vi åker dit klockan 18 en fredagskväll.

Jag frågar min mamma om hon har kontanter, icke. Menmen, det är ju Division 6. De kan ju inte ta betalt där? Äsch vi tar med en hundring för säkerhets skull. Tur var väl det.

Vi svänger in i ett villaområde precis innan Tranås. Detta villaområde är tydligen en stad med ett invånarantal på 300, give or take a few. Det blir bara bättre och bättre.

"Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid. Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid."

Vi lyckas hitta idrottsplatsen. En kvinna möter oss när vi letar parkeringsplats. "Ska ni se på fotbollen?", "Det blir 30 kr per person" säger hon med ett leende. Ett trevligt bemötande trots att vi blev lite smått förvånade över entréavgiften. Mer om det senare.

Jag upptäcker direkt att detta kommer bli en bra kväll. Träläktare med plats för cirka 50 personer. Fiket är öppet. Gubbarna kommer gåendes från husen. Solen skiner fortfarande. Lukten av gödsel fyller min näsa. Perfektion.

Idrottsplatsen låg precis mellan en aktiv åker och ett villaområde, självklart gräsplan. Lite längre bort kunde man se en 7-mannaplan, även den gräs. Inget ovanligt för lagen på landet men för mig är dessa gräsplaner en raritet. Konstgräs finns nämligen i överflöd uppe i Sthlm.

"Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid. Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid."

Till själva matchen, inget finlir. Spelarna hade varken kontroll över bollen eller sig själva. Det handlade mest om långbollar som rann ut i sanden och krockar på mittplan, vissa spelare hade dock fina löpkvalitéer men inget spelmål kom. Istället skulle alla mål komma från fasta situationer.

Matchen slutade 1-4 till Örserum, frisparkar, straffar och hörnor avgjorde matchen. Dessutom delades varsitt rött kort ut.

Men något som stack ut var spelarna inställning till domaren och dennes beslut. Antingen är det jag som är "Stockholmsskadad" eller så var detta en ovanligt lugn match men respekten mot domarens beslut var skolbok. Ingen skrek, ingen klagade och ingen sa emot domherren. I efterhand såg jag att matchen innehöll 7 gula kort och 2 röda, det var inget som märktes av på planen. Här i Stockholm hade planen kokat, folk hade skrikit från alla håll för att få sin röst hörd.

Nej. Jag bugar spelarnas respekt mot domaren. (Ett beteende som även publiken använde sig av.)

- Är inte det där Magnus grabb?, säger en småländsk dialekt bredvid mig. Han och gubbarna bredvid mig pratar om allt mellan himmel och jord (eller nja, iallafall mellan J-Södra och Gripenbergs BK). Jag ler för mig själv och kan bara njuta av vilken idyll detta är. Vilken idealmatch detta var och blev. Bara en sådan kommentar gör hela grejen. Jag kan inte förklara varför men ni som förstår ni kommer förstå.

"Bussen till Stadsparksvallen, avgick 20 i 6. Jag hade med mig min pipa och ett paket kex. Södra låg på nionde plats när det blåstes till spel. Matchen började med att Kocken passade fel."

Tillbaka till den där entréavgiften.

Vår (Stockholmarnas) syn på entrépeng skiljer sig från resterande delen av Sverige. När vi betalar för något vill vi ha tillbaka en massa, i detta fall vill vi ha fotboll med kvalité. Vi vill ha underhållning, resultat eller fint spel. Därför tycker folk att det är vansinne att ta inträde i Division 4, än värre i småländska Division 6.

Men nere i skogarna ser man på entréavgiften lite annorlunda. Entrén är ingen börda, den är en nödvändighet och självklarhet för att den lilla orten ska ha ett fotbollslag. För att kunna betala domaren och för att överleva som klubb.

Helt enkelt, "vill vi ha ett fotbollslag att kolla på behöver vi betala för oss." Så går tankarna där. Något för Stockholm att ta efter.

Det ska även nämnas att publiken på matchen måste trott att jag var galen, för dem var detta bara en vanlig fredagsmatch på samma gamla fotbollsplan. Man ser säkert planen som lite sliten och ur tid, men för mig var detta något speciellt utifrån en fotbollsromantikers ögon.

"Grimsås fick till ett skott, som målvakten tippade ut. Och hörnan las, men Nordström fick tag på bollen till slut. Södras anfall var bra, men mittfältet kom i kläm. När matchen var över, hade Grimsås med sig 2 poäng hem."

Så för att sammanfatta mitt besök på Smévallen. Den hade allt, stämning, placering, historia och nostalgi. Ett riktigt smultronställe. En tillflyktsort för oss som har tröttnat på mutor, på gnällspikar och på filmningar i både amatör-och proffsfotboll. Nä, hit kommer jag återvända. Hoppas vi ses där.

En perfekt fotbollskväll, en perfekt nostalgikväll och en perfekt kväll.

"Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid. Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid. Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid. Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid."

#matchdag